Målstyrningen av skolan är anti-demokratisk

Posted on 20 april, 2013 av

1


John Steinberg, Fil dr i pedagogik och författare bl.a. till boken Panik i skolpolitik, skriver på Newsmill om hur skolans målstyrning motverkar demokratin:

Målstyrning bygger på idén att vi bedöms utifrån vad andra har bestämt att individen ska ha som mål. Styrmodellen utgår ifrån likhet.

Steinberg drar paralleller mellan målstyrningen och den rådande synen på vilket arbetssätt som bör prioriteras i skolan, enligt styrande politiker:

I svensk skola finns en lång erfarenhet av s.k. elevaktiva arbetssätt. Idag har detta ett mycket dåligt rykte eftersom brist på förståelse för metoden, missförstånd kring ledarskapets och strukturens betydelse för metoden har varit bristfälliga. Är det då anledning att överge den goda tanken bakom det elevaktiva arbetssättet? … Ska vi söka oss tillbaka till auktoritära strukturer där andra sätter agendan åt oss, eller ska vi träna våra ungdomar i sann demokratisk ordning att själva ta ansvar, initiativ och att samarbeta?

Än mer intressant blir det när Steinberg belyser hur mätinstrumenten blir en del av skolans styrinstrument, snarare än ett instrument för mätning av den kunskap skolan förmedlar:

Inte heller med användande av denna metodik presterar eleverna automatiskt bättre på internationella kunskapsundersökningar eftersom de färdigheter och kunskaper man tränar på och utvecklar inte är de som testas i de här undersökningarna.

Steinberg berör även frågan om vem som bör styra skolan. Är det maktens elit som vet bäst och kan mest eller professionen som jobbar på golvet? Eller kan vi kanske rent utav, helt i #skolvårens anda, skapa en hållbar skolutveckling tillsammans genom samarbete på en bredare front?

Idag finns varken tillit till elevernas vilja att lära sig eller till lärarnas kompetens att strukturera en konstruktiv lärmiljö.

 

Den toppstyrning som äger rum i svensk skolutveckling idag missbrukar även lärarnas kompetens och möjligheter att påverka sin egen arbetssituation. Dessutom är den till stor del byggd på en idé om en rationell utopi – att de som har makten vet bäst, kan planera bäst och kan bäst fastställa och kontrollera vad som viktigast för medborgarna.

Steinberg skriver om arbetssätt, skolans styrning, resultat i internationella jämförelser och tilltro till lärarprofessionen samt våra elever i ett härligt pottpuri. Och den gemensamma bilden han målar upp för samtliga delar är en fråga om vilken kunskapssyn som skolan egentligen borde vila på:

Frågan kvarstår hur man tror att vi bäst utrustar våra ungdomar för framtiden på den globala marknaden –  genom att göra dem så lika alla andra som möjligt, eller så olika andra.

Läs hela inlägget här.

Posted in: Uncategorized