Betyg på huvudfotingar?

Posted on 7 april, 2013 av

0


Ett inlägg i betygsdebatten vill gymnasieläraren Sara Carlberg bidra med. Hur ser du på betygsfrågan? Kommentera gärna, eller skicka oss ett inlägg. Rösta också gärna i fråganMicke Gunnarssons blogg.

Så här säger Sara Carlberg:

Våra riksdagspartier verkar vilja bjuda under varandra i viljan att sätta betyg från allt lägre åldrar. Vad blir nästa steg i detta? Ska våra barn betygsättas vid sina årskontroller på BVC? Nej tack, jag är nöjd med den kontroll som sker på BVC. BVC kollar vad barnen minst bör klara med tanke på sin ålder. Jag har vid BVC-besöken med mina två barn inte haft några svårigheter att förstå de kontroller som görs kring barns utveckling. Har inte haft några svårigheter att förstå trots att till exempel huvudfotingen vid senaste besöket inte blev betygsatt.

Argumenten för tidig betygsättning handlar bland annat om att man tidigt ska upptäcka vilka elever som behöver stöd. Bra tanke men, kan inte detta likväl både upptäckas och åtgärdas utan ett betyg? Jag undrar hur en elev i åk 3 kan hantera att bli sammanfattad med en bokstav med tanke på att mina elever, jag undervisar på gymnasienivå, har svårt att skilja på sitt betyg och sin person. ”Jag är ett G-barn” är en inte helt ovanlig kommentar från mina 16-åringar. Även DN (4/4-13) verkar för övrigt ha svårt att skilja på elev och prestation. ”För att få det högsta betyget krävs på många håll att eleven är i princip felfri”. Man är inte ett betyg. Ju längre ner i åldern desto större risk att du själv och dina klasskamrater sätter ett likhetstecken mellan person och prestation. Varför denna brådska med att sätta det slutomdöme ett betyg är? Hur hjälper det mitt barn framåt?

Kan man hitta orsakerna på samhällsnivå? Är det en rädsla från politiker? Från föräldrar? Vi hör rapporter om en skola i kris och en skola som halkar efter i internationella undersökningar, eller i en i alla fall, PISA-undersökningen. Driver rädslan oss till att ropa efter mer kontroll? Kan vi se paralleller mellan denna rädsla och rädslan som uppkom efter terrorattackerna 2001? Om samhället sätter in åtgärder som vi lätt kan mäta och göra statistik av kommer allt gå bra? När man inte kan kontrollera sin omvärld försöker man mäta och kontrollera det man tror går att mätas.

Låt eleverna utvecklas i sin takt, ge stöd och lita på lärarens professionalism. Då har vi kommit en bra bit på vägen. Vi behöver inte sätta ett betyg för att veta vad elever klara av och hur vi ska hjälpa eleverna framåt. Detta riskerar, som jag nämnt tidigare, snarare att eleverna stämplar sig själv och andra. En utveckling jag inte vill ha.

Sara Carlberg

Posted in: Gästbloggare