Den individuella framgången

Posted on 15 mars, 2013 av

0


Den lilla, späda figuren står och ler pillemariskt mot mig. Hon ser på mig så där från sidan, utforskande, funderande, utmanad. Jag nästan hör hennes tankar: ”Kan fröken verkligen mena allvar?! Ska jag verkligen gå ut på skolgården och låta som en tupp? Måste jag verkligen hoppa över hela skolgården, till lekboden, som en groda?! ÄR HON GALEN” Tankarna säger en sak, men hennes ögon talar ett annat språk. Det kittlar henne att ha fått den här utmaningen. Det är spännande. Vad kommer att hända?

Jag har inte tid att spela det här spelet längre, andra elever kallar på min uppmärksamhet. Jag fyrar av ett skevt leende och går därifrån. Glömmer utmaningen lika fort som den uppstod. Tills; fem minuter senare står hon där med papperet i handen: ”En liten kille kollade på mig och sa att jag var knäpp. Se vad du ställer till med!” Hennes ord säger en sak men hennes ögon talar ett annat språk. Hon ler. Hon är upprymd. Hon tycker att det är helt galet, men galet kul. Jag är mållös. Och stolt. Riktigt, heligt stolt! Jag hade inte riktigt trott att hon skulle göra det. Men hon vågade gå ut och bryta normen. Hon vågade att inte bry sig om vad andra tyckte. Endast 9 år gammal. Och det är sådana stunder man vill hoppa upp och skrika av glädje. Sådana stunder är värt allt! ”Jag skall ha en stjärna nu, avslutar hon.” Och vi ler pillemariskt mot varandra.

Läraruppdraget är stort och har många dimensioner. Vi pratar ofta kunskap och kunskapskrav, men det finns så mycket annat. Som den djupa dimensionen av att lära sig att våga vara sig själv och att vara en god medmänniska.

Tyvärr är det ofta som barnen känner att de måste göra avkall på sig själva för att de skall passa in. Och tyvärr resulterar omgivningarna med sina krav på anpassning till mobbing. Ett av skolans, och samhällets, viktigaste uppdrag är att öppna barnens sinnen och skapa en accepterande kultur, där varje individ får växa utifrån sina egna individuella förutsättningar och behov. Varje individ bär en skattkista av olikheter inom sig. Samhället måste bara hitta det hemliga lösenordet för att låsa upp kistan.

Örjan Liebendörfer (@Oliebendoerfer) skriver idag på Newsmill om detta viktiga uppdrag:

Svenska folket slöt Yohio till sitt hjärta och jag kände: det behövs förebilder som vågar stå upp för sina ideal. Som visar att personlighet kan vara en framgångsväg, att individualitet behövs i samhället, det är till och med helt nödvändigt. Alla är precis lika underbara och älskade.

Läs hela inlägget här.

Posted in: Uncategorized