Undergroundrörelse som driver förändring

Posted on 24 februari, 2013 av

5


Leili Falsafi skriver:
Det är inte ovanligt att vi formulerar våra livshistorier kring olika nyckelögonblick, antingen i vår ”lilla” värld (dagen då vi mötte den stora kärleken, när våra barn föds, m.m.) eller i den ”stora” världen (när Berlinmuren föll, när Palme mördades, m.m.).

Det är dessutom vanligt att dessa ögonblick tillskrivs, inte bara en betydelse i sig, utan en betydelse i att de ändrar vår syn på livet och oss själva. Gamla betydelser får ny form eller byts ut mot nya.

16 februari 2013 kommer för mig att bli en sådan dag. Det var dagen jag upptäckte att det finns många aktiva praktiker i skolans värld som vill få till stånd en förändring. Hur jag upptäckte detta är det som gör dagen till särskild minnesvärd. Det var genom Twittern; detta underbara tanke- och kommunikationsverktyg som tillåter att människor kan bryta sociala och fysiska barriärer och mötas kring frågor som förenar dem.

Men det finns många sociala medier som uppfyller samma funktion som inte lyckats fånga mig så det var inte verktyget i sig. Det var snarare det sociala sammanhang som medierades av detta verktyg. Det var det som var lockelsen. Det twittras säkert om allt möjligt från skola och vård till matlagning och sporter. Dessa samtal är säkerligen alla intressanta för deltagarna. Men det som lockade och lockar mig alltmer för varje stund jag använder twittern är den speciella typ av sammanhang som jag har hittat där. Det är ett kokande, kittlande, kreativt, frustrerat men också drivet och hoppfullt socialt sammanhang där man vänder och vrider på varje sten i skolans värld. Det är ett sammanhang som vill förändra det ”stora” sammanhanget och är i färd med att organisera sig och hitta formerna.

Det som pågår kring skolfrågor via Twittern är inget mindre än en ”undergroundrörelse” i ordets rätta bemärkelse. Det är ett alternativt sammanhang där individer hittar andra som vill samma sak som dem; förändring av det ordinarie dominerande systemet. I den är alla på ett eller annat sätt aktivister i bemärkelsen att de ifrågasätter och söker sig till andra aktivister för att finna den gemensamma kraften att fortsätta identifiera problemen utan att stå uppgivna inför dem. Att hitta fel och problem i den egna vardagen i skolan blir så en konstruktiv handling som ger näring åt värdefulla diskussioner på twittern. Frågor ställs, åsikter uttrycks, tankar prövas med andra och ur det utbytet kommer nya idéer och tankar.

Precis som andra undergroundrörelser är detta ett perifert sammanhang just nu. Perifert i bemärkelsen att frågorna som ställs och tankarna som uttrycks inte tillhör den dominerande normen på våra skolor eller i den politiska debatten. Jag tror säkert att det även finns grupperingar där man diskuterar den dominerande kulturens frågor men de har jag inte sökt mig till och därmed inte hittat. Undergroundrörelsens medlemmar är fokuserade på hur vi ska göra lärande meningsfullt istället för att diskutera hur vi ska använda nya betygskriterier i bedömning. Den är mer intresserad av lärarens/pedagogens/fritidspedagogens roll som stöd i barnets utveckling än av den stora arbetsbelastningen. Den diskuterar den s.k. rasten som ett pedagogiskt fält istället för att se den som ett arbetsmiljöproblem. Den ger uttryck för ett behov av grundläggande förändring istället för att föreslå små justeringar som kan underlätta i det befintliga systemet. Ytterst vill den ta kommandot i att göra skolan en del av ett nytt paradigm och sätta skolans agenda i det nya paradigmet.

För att komma dit behöver denna undergroundrörelse börja ta steget från utbyte av tankar till att generera en egen agenda; något som definierar rörelsen, ger den egen tydlig personlighet, som gör den till en egen tydlig röst. Här skulle det möte i Varberg som äger rum i juni kunna en avgörande roll. Jag har tidigare jämfört den med 60-talets Woodstock. En Schoolstock, som Victoria Struxsjö@Vixvbg hade kreativiteten att komma på. Jämförelsen är god eftersom det handlar om ett möte som både markerar förändringens intåg och vill driva den. Men till skillnad från Woodstockarna har Schoolstockarna en tydlig gemensam plattform att agera från. Vi arbetar alla på ett eller annat sätt med skolan, vare sig det är som lärare, fritidspedagoger, rektorer, konsulter eller forskare. Vi har en tydlig gemensam arena som kräver ett nytt syfte; en ny riktning och en ny form.

Skolvåren är för mig en beteckning på att rörelsen satt igång förändringen. Nu krävs att de nya frågorna för skolans framtid definieras och att diskussionerna går till nästa fas; att diskutera riktade frågor som kan leda till tankar och idéer om hur framtidens skola ska se ut. Vi är rörande överens om behovet av förändring. Nu behöver vi få upp kontrasterna som genererar nya idéer.

Skolan behöver dessa idéer. Samhället måste ha dessa idéer. Barnens framtid är beroende av dessa idéer.

/Leili Falsafi
@LeiliFalsafi

Jag forskar på läridentitet och subjektiva erfarenheter av lärande i olika sammanhang livet igenom och arbetar med förändringsprocesser i skolor som vill ställa om syftesstyrning.

Min hemsida leilifalsafi.se har legat i dvala under en lång tid men har fått förnyad kraft tack vara Skolvåren och ska upp igen inom kort.

Posted in: Gästbloggare